Tack för att du läser mina tankar. Jag är annars ganska ensam. Jag är så gammal, att alla mina vänner och bekanta är döda. Mina barn är numera senila och inspärrade på ålderdomshemmet. Mina barnbarn har aldrig lärt känna mig, och det är nu försent att be dem besöka mig. Dom ser bara en gammal vresig gubbe. Varför skulle jag be dem att umgås med denne vresige gubbe? Stackars barn i så fall.
Jag har nu blivit av med blodet i ögat. Jag känner viss triumf, att jag var klokare än de s.k. doktorerna på S:t Eriks ögonklinik! Lite undrande är jag såklart, varför jag, en gammal vresig gubbe, skulle vara mer insiktsfull om mina ögons hälsa, än dessa långutbildade doktorer! Men sådant är livet. Tro aldrig att någon agerar efter ett sakligt och osjälviskt motiv! Det handlar (nästan) alltid om att skaffa en fördel för det egna jaget, eller möjligen för den egna avdelningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar